En spik, en ros

Madeleine Bourdouxhes Gilles kvinna var en fantastik läsupplevelse och jag var så fort jag slog igen boken övertygad om att jag snart skulle återvända till hennes litteratur och det har jag nu gjort med novellsamlingen En spik, en ros.

Jag har ofta svårt att ta till mig samtliga noveller i en samling och likaså den här gången, men jag måste samtidigt säga att endast en eller två noveller går mig förbi, resterande engagerar mig. Bourdouxhe tecknar en rad intressanta och angelägna kvinnoporträtt. Novellen Under Pont Mirabeau är dessutom hennes självbiografiska skildring av flykten med sin nyfödda dotter från ett sjukhus i Bryssel över till Frankrike under andra världskrigets tyska ockupation. Tidlösa, enkla och viktiga noveller.