Babian, No och jag & Smaken

Det är svårt att hålla liv i en blogg som småbarnsförälder. Lika svårt är det att få tid till att läsa lika mycket böcker som tidigare. Men att läsa mindre och saktare har också sin poäng. Att välja böcker i en strid bokström blir ännu viktigare då. Tre genomtänkta val jag gjort senaste månaden är Babian av Naja Marie Aidt, No och jag av Delphine de Vigan och Muriel Barberys Smaken.

Babian belönades med Nordiska Rådets pris litteraturpris 2008. Berättelserna handlar om mer eller mindre vilsna människor som i grunden kanske vill väl, men som handlar fel och gör varandra illa. Det handlar om moderna, urbana människor som förlorar fotfästet. Grymhet och ondska. Femton noveller, varav de flesta är mycket läsvärda.

Smaken kom egentligen ut före Igelkottens elegans, men här i Sverige kom den ut nu. Tyvärr. Mina förväntningar var efter den fantastiska igelkotten skyhöga på Smaken och den når inte alls upp till förväntningarna. Faktum är att gastronomkritikern Pierre Arthens sista timmar i livet där han ligger och söker en viss smak engagerar mig föga. Ett och annat minne från hans liv och avsmaken för honom som människorna runt honom känner fångar ibland, men nej - det är tyvärr ingen bok jag kommer rekommendera mina vänner ... då ska man komma ihåg att jag personligen fått säkert tio vänner att läsa Igelkottens elegans.

Den stora läsupplevelsen av de tre böckerna är tveklöst No och jag. En fullständigt fantastisk bok, som var totalt omöjlig att lägga åt sidan. Handlingen: En tonårsdröm konfronteras med verkligheten - Lou Bertignac en överintelligent tjej på 13 år är minst, yngst och bäst i klassen. Hon är enda barnet i en familj med en deprimerad mamma och en vanmäktig pappa. Hon tänker ut olika teorier för att tämja världen och är hemligt kär i Lucas, som är längst, sämst men coolast i klassen.Är vi så små, så oändligt små, att vi inget förmår?När hon förbereder ett föredrag som hon tvingas hålla inför klassen väljer hon på måfå att prata om uteliggare. På Gare dAusterlitz träffar hon No, en artonårig, hemlös tjej som låter sig intervjuas inför föredraget. Men det går längre än så: de blir vänner och vänskapen vänder upp och ner på Lous tillvaro. Hon beslutar sig för att försökoch den första i svensk översättning. Nästa kommer i hösta rädda No och ge henne ett hem och en familj. Delphine de Vigan är fransyska född 1966. No och jag är hennes fjärde roman . Hade det inte varit för sommaren - hade jag längtat till hösten ...